En annan världsordning...
I drygt tre veckors tid har jag legat däckad i höstens influensa - en sjukdom mycket lik den snart stundande fågelinfluensapandemin. Att vara totalt världsfrånvänd hade trots all sin misär en del ljusa sidor. För att kunna uppbåda en något så när livsvilja rotade jag fram några gamla vhs-band, inte vilka som helst bör dock påpekas. Det var äkta vara inspelade under vhs:ens storhetstid - 1990-talet. Serien som fyllde mina sjukdagar med hopp var ingen mindre än "My so called life", en serie som inte ens de kraftfullaste superlativ kan göra rättvisa.
När jag såg ”My so called life” första gången var jag fjorton år. Claire Danes i rollen som Angela, seriens huvudkaraktär, personifierade mig och min kusins hela existens. Vi VAR Angela. Vi kände igen oss i hennes problematiska men än dock kärleksfulla förhållande till sina föräldrar, där Angela famlande balanserar mellan barndom och vuxenskap och upptäcker mänskliga brister hos tidigare upphöjda föräldragestalter. När Angela lämnar barndomsvännen för nya kamratskaper med skolans ”outsiders” lärde vi oss att vänskap inte nödvändigtvis är gjuten i sten – att det faktiskt är ok, och en naturlig del av livet att lämna tryggheten för att upptäcka nya sidor hos sig själv. Och Jordan – Jordan – Jordan Catalano (Jared Leto) hur Angela faller för hans sätt att luta sig mot saker. Hur mycket vi hoppades på att hon (och vi) skulle fånga den ”olyckliga kärleken”. Hur mycket vi skrek när Jordan, efter månader av hemligt hångel i pannrummet slutligen till tonerna av Buffalo Tom´s Late at night, tar Angelas hand och håller den hårt trots att de befinner sig mitt i skolkorridoren. Lyckliga, lyckliga Angela!
My so called life påverkade, utan att överdriva, hela min högstadietid. Serien är ett nittiotalets signum. Det är grunge, det är Seattle, det är stora skjortor och klumpiga kängor, rödfärgat hår och killar med page och lätt g-häng. Jag är kanske inte så förtjust i Claire Danes överlag – men som Angela är hon genial. Häromdagen höll jag dock på att sätta kvällsteet i halsen när jag läste att rollen som Angela först var tänkt att spelas av Alicia Silverstone.
Herreminje – hela mitt liv hade sett annorlunda ut om rollen tillfallit henne. Visserligen hade hon inte färgats av roller som Cher Horowitz i Clueless än men det var trots allt en karaktär hon spelade redan 1995. Clueless är absolut inte en dålig film men MSCL´s diametrala motsats. Alicia som Angela hade varit som om Mischa Barton (Marissa Cooper i the OC ) spelat Rory i Gilmore Girls.