Årets narcissistiska höjdpunkter

1. R Kelly - Trapped in the closet

Är det ett skämt, en Dave Chapelle sketch eller helt enkelt ett offentligt breakdown, liknande det Mariah Carey hade häromåret, men mycket mycket allvarligare?
Den uns av respekt jag förra året visade herr R Kelly genom att lista honom på min års-bästa-låtar-lista vill jag härmed dra tillbaka. Trapped in the closet är en inblick i en tämligen labil killes hjärna. Är han homo? Är han gangstá? Vem är vem och varför? Jag är förvirrad - men långtifrån lika förvirrad som R Kelly, det känns tryggt.



2. Son of a plumber

Jag vet inte om Per Gessles pappa verkligen var/är rörmokare eller om Per Gessle vid 50-års ålder (eller hur gammal karln nu är) försöker skapa ett arbetarklass pathos och bli Svergies blue-collar-kämpe á la Bruce? Hursomhelst vill Per börja om på ny kula efter tjugofemår som popkung. Han vill visa en ny sida av sig själv efter framgångarna med Gyllene Tider och Roxette. Fine! Men att börja om borde väl innebära att göra någonting nytt. Istället fortsätter Per att se ut som en svenneversion av Paul Weller och komponerar låtar som luktar Beatles, Beatles och Beatles. Boka din biljett nu till sommarens folkliga dragplåster!



3. Kent - Dom som försvann

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja, det är så mycket jag skulle behöva få ut ur mitt system. Alla nätter av mardrömmar där förvrängda barnkroppar med Jocke Berg- ansikten jagar mig medan de mumlande och sluddrande sjunger texter jag inte förstår, för orden passar inte ihop och betyder ingenting. Jag är rädd - då börjar barnkören humma medan Sami Sirviö och de andra tjommarna (också de i barnkroppar) släpande närmar sig. Jag vaknar kallsvettig bara för att upptäcka att det inte var en dröm. Överallt gömmer sig människor som mer än gärna sätter på sig en vit t-shirt(i kollektiva sammanhang)och njuter av barnkörer och andra tivelaktiga fenomen.
Kent är överallt. Tänk om det kunde vara dom som försvann.



4. Bob Geldof - Free your mind award

Egentligen delar väl Bob den här platsen med Madonna. Dom två, på den där MTV-scenen, där Borat slösade bort en massa bra skämt inför en portugisisk publik som fattade noll eftersom dom är ungefär lika bra på engelska som Borat, var rent ut sagt obehagliga. Men det är klart, Bob har ju räddat jättemånga, det såg jag på live 8 galan....i alla fall en tjej som inte svultit ihjäl.

Det är alltid lite lätt skrämmande när politiska problem blir populärkulturella jippon (som faddergalan tex.)
Värre hade det förstås varit om Bono fått priset (indirekt fick han det förstås) Bob Geldof har i alla fall gjort en tämligen bra låt med The Boomtown Rats - det är mer än man kan säga om Bono.