Moz-fest 2004

I helgen var jag på Hultsfredsfestivalen, detta trots att jag efter festivalen 1999 lovade mig själv att aldrig mer åka dit. Men vad gör man inte för att få spendera lite quality time med Moz? Det finns många Moz-fans som är jävligt skitnödiga, som inte åker till Hultsfred för att se sin "gud" på grund av rädslan att dela Honom med andra. Visserligen är väl inte det ett resonemang som helt förbigår mig heller, som den elitist man ändå tydligen är.(?) Men det är fan ingen andledning för mig att inte åka iväg och se Honom när väl tillfälle bjuds. Festivalspelningar överlag är ofta riktigt bra, men situationen för de som står i publiken är däremot piss, åtminstone så länge promillehalten och förståndet är på plats. Det är en jävla massa bök och stök framför scenerna på festivalspelningar vilket ofta mynnar ut i att man mer än riktar uppmärksamhet mot artisten i fråga riktar in sig på att överleva. Så efter att inför Moz konsert i lördags, efter femtio minuters väntan, näst längst framme vid scenkanten som vanligt fällt några tårar under de första låtarna gav jag upp min plats för att istället avnjuta densamma några rader bakåt (och åt höger som är den absolut bästa platsen på konsert om man som jag vanligtvis måste stå på tå för att ens se över bardiskar).



Blev förresten fruktansvärt upprörd efter att ha sett Musikbyråns Hultsfredsändningar. Allvarligt; för det första är ju Magnus Broni (eller va fan han nu heter)en riktigt skitnödig jävel som inte kan låta bli att gång efter annan referera till sig själv. Jag ger faktiskt blanka fan i vilka artister ha "egentligen" hade velat se på årets Hultsfredsfestival. För det andra så var deras inslag om Morrissey bland det sämsta jag sett på länge. Till sin hjälp att förklara fan-kulturer överlag och Moz-fans i synnerhet hade de intervjuat nån fil dr i litteraturhistoria som uppenbarligen hade köpt sin titel för en struntsumma på e-bay, eller möjligtvis tradera. Men värst av allt var hur vi kvinnliga Moz-fans explicit exkluderades i sammanhanget. Det var en hel del tal om ensamma utstötta killar i sina pojkrum osv osv osv.......
Jag trodde faktiskt att sådana grova misstag inte fick ske inom ramen för SVT- Skämmes ta mig faan!

Jag skiter i din Asienresa!

Jag får ibland känslan av att jag är omringad av människor med ett oreflekterat förhållande till dagens samhälleliga "måsten".Människor som till vilket pris som helst måste ha gjort allt innan de är trettio, eller snarare tjugofem (för sen är du ju vuxen ju, vuxen lika med död).Oftast innebär begreppet "till vilket pris", tre genomfrusna månader på fiskfabrik i Norge alternativ slaggskyffling i masugnarna på SSAB.Sedan är de redo att åka iväg och upptäcka världen - 511 platser på två veckor! De här två veckorna är avgörande i ens liv har jag hört. Du inte bara upptäcker heeelt nya kulturer du får också tillfälle att se hur "de" lever, egentligen. Men kanske bäst av allt, du hittar dig själv!
Jag talar alltså om backpackers - de finns överallt och infiltrerar de bästa av kompisgäng. Backpackers kan delas upp i två kategorier; de som lever som backpackers även hemma - arbetslösa, hemlösa och på en diet där "örter" är ett överrepresenterat inslag. Den andra kategorin har ett måttligt förhållande till örter, har ett jobb ibland (i Norge) alternativt studerar på universitetet, har en Bob Marley plansch i vardagsrummet (eller har i alla fall någongång haft det) och Tao enligt Puh i bokhyllan. Förmodligen har de också en skiva med Bo Kaspers Orkester i skivhyllan - det rör sig om samma slags kompisgänginfiltratörer.
Väl hemma igen är de fyllda av visdom och slänger sig med begrepp som karma och reinkarnation varvat med hisotier om fantastiska strandfester i Ko Pha-Ngan ,Patong eller Goa. En paradox om du frågar mig - man kan väl knappast erhålla bra karma efter örtfyllda kvällar dansande till technodunk på en strand som döljer smutisga kanyler under sandkornen.



Sen bär det av till Norge igen, och den nya resan börjar planeras. Nu är det dags att bocka av Australien och Nya Zeeland på listan över "platser-jag varit-på-och-upptäckt-hur-de-lever-egentligen-även-om-jag-inte-ens-vet-var-jag-är-varje-gång-jag-vaknar" som man "måste" åka till. Australien är det nya Asien.
Jag skiter i din Asienresa!