Nya problemområden

Genom att vara en inbiten populärkulturkonsument får du kontinuerligt ta del av nya råd och rön genom diverse mediala kanaler. Fram tills nyligen var jag helt omedveten om en rad fysiska anomalier jag helt ovetande kanske (men troligtvis)exponerat offentligt.

Poprygg:

En åkomma där ryggslutets mer fylliga delar synliggörs då den elastiska huden letat sig över jeanskanten samtidigt som H&M-toppen (då den krympt efter kontakt med vatten, ej nödvändigtvis tvättmaskin och centrifugering) inte riktigt innehar rätt längd för att dölja överflödet. Enligt DN är detta tydligen framförallt ett problem som drabbar tjejer i övre tjugoårsåldern med intresse för populärkultur i allmänhet och populärmusik i synnerhet. Erkänner mig härmed träffad - och har utökat frågerepertoaren inför offentlig exponering med frasen - syns min poprygg? Svar ombedes i nekande form!

Uttrycksrynkor:

Eftersom jag sedan i somras åldersmässigt befinner mig närmare trettio än tjugo är jag ju ingen novis vad gäller den fruktade första rynkan. Kråksparkar och ciggarettmun har jag hört talas om tidigare men i dagarna lanserades begreppet uttrycksrynkor. "Cancer kan man få av allt" sjöng Rasta Hunden (för gud vet hur länge sen) det är likadant med uttrycksrynkor.

Uttrycksrynkor är, precis som poprygg, en åkomma som framförallt drabbar tjejer i övre tjugoårsåldern. Huruvida utrrycksrynkor går att koppla till populärkultur i allmänhet och musik i synnerhet är däremot oklart, men inte en omöjlighet. Poprygg som begrepp myntades ju i en Rocky-strip.

Jag bör alltså inte: skratta till Seinfeld eller Fraiser, gråta till tonerna av Dion, dansa och mima till diverse pophits, eller rynka pannan vid filosofering. Det är aktiviteter som bör undvikas

Om jag inte visste bättre (!?) skulle jag misstänka att dessa två nya problemområden är de trettioplus, gravt teoriberoende och filosoferande alternativa popkillarnas (se Rocky Martin Kellerman)desperata försök att ha egenrätt på; för tajta jeans á la tjejmodell, dansgolv och allsång, semi-intellektuella diskussioner om Delta momma blues med Townes Van Zandt ursprungligen spelades in på Poppy eller Tomato eller gravallvarligt filosoferande kring vad som egentligen hände Richie i Manic Street Preachers

Så medan trettiopluskillarna i för korta randiga H&M-longsleeves (rättvisan finns på H&M - alla toppar krymper) försöker ta tillbaka sin outsideridentitet av den av Andres Lokko så kallade Satan, Seth Cohen i the OC så sitter jag hemma med min poprygg och ett intetsägande men rynkfritt ansikte.